♥

- Är du säker på att det här är en bra idé? frågade jag Nicci.

- Joo visst, han har säkert inte något emot att vi kommer... tror jag.

Jag gick sakta upp för trappen till hans ytterdörr. Jag plingade sakta på dörren med skakiga händer. Vad är det med mig! Det är ju Justin Potta. Han är väll lite söt iallafall. Mer hann jag inte tänka för att då öppnas dörren, och där står Justin..

Bella? Vad gör hon här?

- Ehm, Hej.. sa jag sakta. Det var tyst ett långt tag tills hennes kompis bröt tystnaden.

- OMG kan inte fatta att det är du!

- Hej, Jag heter Nicole och det här är Bella, som du nog redan vet.. Men hon berättade för mig att du bodde här, och att du var nyinflyttad. Så vi vill visa dig runt kvarteret. Eller hur BELLA? Hon blängde på Bella och nickade lite mot mig, så att Bella skulle säga något.

- Mm, asså bara om du har lust lixom.. hon kollade ner på marken och sparkade lite på en sten.

- Sure. Ska bara hämta min keps. Vänta en sekund.

Jag vände mig om och log stort. Jag var så himla glad. Jag gick in i köket och började dansa lite för mig själv. Sen kom jag på att vi hade fönster, jag kollade ut och där stod Bella och Nicole som skrattade åt mig. GUD PINSAMT!

Jag tog tag i min keps och sprang lite mot dörren.

- Då går vi! sa jag och log stort. Innan jag visste ordet av det, så gav Nicole mig en stor kram. Jag gav henne en tillbaka, och började skratta lite för mig själv.

Vi gick längst vägen ett långt tag utan att säga något.

- Så, vad är det populäraste stället här da? sa jag tillslut.

- Jo, det är nog stranden. Det är oftast fullproppat med människor där. Idag var det ganska lite... sa Bella tyst, hon nästan viskade. Var hon nervös eller? Gillar hon mig? Nej det tror jag nog inte. De visade mig parken, stranden och stan. Shopping centrum och de.

- Vill ni ha glass? frågade jag.

- Visst!

Jag köpte glassar till dem och vi satte oss på bänken.

*Riiiiiing Riiiiiiing* Nicoles mobil började ringa.

"Hej mamma! Jag är i parken med några vänner. Jaha, okej. Hejdå"

- Hörrni det var min mamma, jag måste hem och äta. Justin kan jag få ditt nummer? frågade hon och gav mig ett leende.

- Visst. Hon räkte fram sin mobil och jag knappade ner mitt nummer.

- Tack. Vi ses! Vi kollade på henne tills hon försvann. Nu var det bara jag och Bella.

- Hur länge har du bott här? frågade jag.

- Hela mitt liv. Jag vet typ allt om Atlanta.

- Har du bott här förut?

- Ja, fast inte i den här delen av Atlanta. Svarade jag.

Vi satt och pratade ett långt tag.

- Så, vad tycker du om mig nu? Hatar du mig fortfarande? frågade jag och skrattade lite.

- Nee, du är ganska söt faktist..

GUD! Sa jag precis att jag tyckte han var söt? Men det är han ju faktist. Jag kände hur mina kinder rödnade, så jag kollade bort.

- Du är faktist oxå söt, vet du det? sa han.

Han gav mig en liten puss på kinden, och jag kände miljoner fjärilar i magen. Shit, jag har aldrig blivit såhär förut. Speciellt inte av en kille.

Plötsligt hör jag hur några killar bakom oss skriker:

- Justin? Är det du?

Justin ställer sig upp och går mot killarna.

- Chaz! Ryan! Chris! Vad gör ni här?

- Vi gick runt lite bara, vi kände igen din keps haha. Inte många killar gillar lila. Det är en Tjejig färg sa Chaz med en tjej röst. Justin skrattade lite och gav han en lös box på armen.

De stod och pratade jätte länge och Justin glömde totalt bort mig. Jag hade bara lust att gå därifrån.

- Eh, Justin. Jag ska nog gå nu vi ses! sa jag med en ledsen röst.

Jag började gå mot mitt hus..

Oh shit! Jag hade totalt glömt bort att hon satt där! Jag hade ju inte träffat "My Boyz" på jätte länge, och vi hade så mycket att prata om. Jag vet att hon blev ledsen. Där rök min chans att få hennes nummer...